Om boken: 2018 / Den höga muren närmade sig med obönhörlig hastighet. Bromsarna var till liten hjälp, eftersom denna väg inte var asfalterad och under vattenflödet snabbt övergick i flytande lera, där det var problematiskt att bromsa. Bilen gled genom denna lera som om det vore is. Något måste göras, och jag förstod det, men som tur var, av rädsla kom absolut ingenting in i mitt huvud. Jag vred på ratten i allra sista stund och lyckades märka hur väggen rörde sig någonstans åt sidan. Sedan slog något och kraschade, jag kastades fram och jag tappade medvetandet. Måste ha slagit i huvudet.